När jag blir stor...

Jag kommer ihåg när jag var sisådär fjorton år. Nog tyckte jag ju att jag var ganska vuxen. Och jag visste och kunde det mesta. Särskilt visste jag ju hur livet skulle bli när jag blev "stor".
Jag skulle ha Hus och Bil och Jobb och en massa Pengar. En drös med Ungar och en Snygg karl som lagade mat och städade och förstås inte hade tummen mitt i handen. Huset skulle han byggt med sina bara händer och maten han lagade skulle förstås vara färsk fisk och vilt som han själv jagat. Tji fick jag då.
Nu är jag väl ganska "stor". Jag har i alla fall tjugosex år på nacken. Ändå har inget blivit sådär som jag trodde när jag var fjorton år och satt och romantiserade. Det där huset är en tvåa med kokvrå, bilen en gammal tantcykel, jobb har jag ( dock ingen examen ännu) men de där drösarna med pengar vet jag inte vart har tagit vägen. Ungarna (blonda var de kommer jag ihåg, hette Ellen och Leo tror jag också) lyser med sin frånvaro och det närmsta till karl jag har är väl disponenten som jag ca varannan vecka träffar på i trapphuset.

Men!

Jag måste säga att jag är ganska nöjd ändå. Jag älskar min lilla lägenhet som har en stooor balkong där jag tänker sitta och njuta i sommar. Min cykel är nog ganska gammal, men blå och fin. Jobbet jag har är det roligaste jobb jag någonsin haft, det är inte välbetalt men jag svälter inte. Ungar får jag nästan nog av på jobbet också. Det är väl den där snygga karln då som fattas.
Får lov att ta mig ut i svängen snart.

Tjingtjing

Ingen oskuld här inte...

Jahaja. Då var man här igen då. Kanske inte i bloggträsket, men en bit ifrån i alla fall. Inspirerad av L kändes det som om det kanske var dags för lite skrivande igen. Dags att öppna de kreativa kanalerna. Eller nåt.
Min förra blogg dog ut lite långsamt och tog sina sista andetag för över ett år sedan. Jag hade nog egentligen varken lust eller ork att skriva något, eller behov för den delen. Egentligen så vet jag ju inte riktigt vad jag tycker om detta fenomen. Bloggandet alltså. Jag gillar inte riktigt tanken på att "outa" mig för alla så jag tror att den här bloggen endast kommer att finnas för mig om mina närmaste. Och för er som råkar surfa hit på en longboard, eller nätet eller var ni nu surfar...

Nog om det.

Idag har största delen av dagen spenderats i horisontellt läge. Kroppen bestämde sig för att vara trött idag. Den gör inte riktigt som jag vill, min kropp. Jag har varvat med att ligga ute i solen med en filt upp till näsan, eller att vila i sängen. Försöker intala mig att jag är pigg, men varken febertermometern eller min hals håller med. Eller min rygg för den delen. Jag får kapitulera denna gång. Ska ta en till tur till sängen innan jag ska göra mig i ordning för myskväll med mina älskade M och J. Ska bli skönt med lite gott att äta och förstås en massa skitprat.

Lev väl,

Lenisen